Vi närmar oss den högtid då vi i karavan skrider fram genom Sörmlands morgondimmor bland vildsvin och rådjur, medan resten av världen sover. Jag är lyckligt förväntansfull inför detta. Eftersom det är min femte start så vet jag en hel del om vad som väntar, men Fotrally överraskar alltid. Den nya bansträckningen runt Mälaren kommer att bli spännande, men för att ta oss varvet runt till Stockholm måste minst två deltagare klara att gå elva timmar längre än förra årets rekord. Elva timmar är mycket när man redan gått femtiofem timmar utan paus, tro inget annat. Ändå tror jag att några kommer att lyckas. För jag känner många av deltagarna, och vet vilken fantastisk kapacitet de har att vilja överskrida sina egna gränser för vad man tror är möjligt. Fotrally är en mental sport, framför allt.
Vi hade vad man kan kalla för träningsläger med Fotrallylandslaget förra veckoslutet, vi gick tretton timmar från Stockholm till Trosa. Det var oerhört trevligt och vilsamt, och pannbensstärkande när det regnade och handskar och strumpor blev blöta och kalla.
Njutningen var desto större när vi fick värma oss i Trosa Stadshotells ångbastu 🙂 Tack för det Anders Scharp! Och tack kapten Mia och landslaget!
Niklas
Forssis
Mia
PerOla Axelsson
torillpagang
Fotrallylandslaget 