Jag har ibland svårt att motivera mitt tävlande. Att träna i vardagen är en sak. Det håller mig frisk och glad. Det är hälsosamt på alla sätt. Att tävla är inte så hälsosamt, inte om man vill ta reda på hur långt man kan gå/springa. Tävlandet är slitsamt och tämligen skadligt. Visst är slitaget tillfälligt och kanske stärkande på sikt, men att gå tills hela kroppen känns som körd genom en mangel kan knappast vara nyttigt.
Något är det ändå som driver mig att göra detta ibland. Eftersom jag med åren blivit allt mindre intresserad av att prestera för min alldeles egen skull måste jag hitta motivation på annat håll. I år har jag återigen förmånen att få gå i ett lag. 2014 vann jag lagtävlingen med Pirates of the Magelungen och det var väldigt roligt. Helt säkert bidrog känslan av ansvar för laget till extra energi när det var som eländigast. Att Niklas förlorar bryr jag mig inte så mycket om eftersom varje dag är en slags vinst i sig själv. Att Niklas är den som gör att laget förlorar är värre. Det får inte ske.
I år är det Team Sweden som litar på mig, det är mina uppdragsgivare och för dem jag går. Jag ska göra allt för att inte svika det förtroendet. Det kommer bära mig långt. Men när lagtävlingen är över och jag fullföljt mitt uppdrag, då är det plötsligt en helt individuell tävling igen. För vems skull går jag då vidare?
Jag har valt att bilda ett eget lag som lösning på det problemet. Som 2014 har jag i år en insamling till Barncancerfonden som motivation. Upplägget är enkelt:
Om jag vinner så skänker jag hälften av förstapriset d.v.s. 10000:- till fonden. Alla som anmäler sig till insamlingen förbinder sig att skänka 100:- till fonden, men bara om jag vinner.
Det betyder att vinst för mig ger 20000:- till barn med cancer. Det är räknat på att 100 pers. anmäler sig, men ju fler desto bättre. Med 200 som antar min utmaning blir det 30000:-.
Bättre motivation än så har jag svårt att komma på. Jag får ansvar för att en ganska stor summa pengar bidrar till något positivt för små medmänniskor som inte haft lika stor tur som jag i livets lotteri. Den tillfälliga smärta som ett Fotrally innebär är småsaker jämfört med vad många barn genomlider dagligen. Dessutom är min smärta självvald och lättare att bära bara därför.
Tanke 1: ”Nog nu, dags att sluta”.
Tanke 2: ”Är uppdraget slutfört”?
Tanke 3: ”Nej”.
Tanke 4: ”Slutför uppdraget”.
Mer motivation behövs inte.
Länk till insamlingen:
Niklas
Forssis
Mia
PerOla Axelsson
torillpagang
Fotrallylandslaget 