Drivkraft

Att ställa upp i något som Fotrally, som man vet kommer att sluta med att det är så hemsk att man tvingas ge upp kräver någon slags drivkraft. Jag tror att de flesta gör det för att i något avseende testa sig själv och se vad man klarar av.

Om drivkraften är att testa sig själv, undrar jag vad ett vanligt mål som ”att klara 24 timmar” har med det att göra? Väldigt lite i min värld. I bästa fall kan ett sådant mål pressa dig någon timme extra. Lika troligt är att det tar tvärstopp efter 12 timmar när du inser att du bara är halvvägs till målet och redan håller på att dö, eller att du står vid 24 timmar, relativt fräsch och bryter för att du inte kan ladda om. Det enda du testar då är hur du förhåller dig till ett mål (vilket kanske är värdefullt i sig). Det finns alltså risker med mål som inte har med drivkraften att göra. Om man gått rallyt förut kan man så klart spekulera i vad det kan tänkas handla om för tid i slutänden och vad som kan vara rimligt, men jag försöker hålla sånt på just spekulationsstadiet.

Fotrally 2013, 15 timmar: det optimala målet måste ju vara att gå till världen ände, men det ligger bara 15 timmars promenad bort. (Foto:okänd)

I stället försöker jag formulera mål som talar om när jag får bryta. Om jag t.ex. blir skadad på ett sätt jag misstänker kan bli långvarigt är det ok att bryta. Om jag verkligen inte kan gå 5 km/h är det ok att bryta. Då sätter jag mål som är baserade på vad jag för dagen klarar av att prestera. Att det gör svinont är ingen anledning att bryta för det vet jag ju att det kommer att göra, och blåsor vet jag ju att jag kommer att få.

Jag har svårt att hitta min drivkraft i sånt som mäts i relation till andras prestation. För även om jag gör mitt bästa, så kan jag inte rå över om någon annan är bättre än vad jag är. Det skulle betyda ett misslyckande för att andra är bra, och så vill inte jag värdera min egen  prestation. Därför är jag en ganska dålig tävlingsmänniska. För andra är det drivkraften att mäta sig med andra som är starkast, men jag har svårt att drivas av ”att vinna” i sig.

Visst gillar även jag att vara bäst på det jag gör, men min drivkraft är framför allt att spränga mina egna gränser, nyfikenhet för att se vad finns bortom det jag redan vet. Som någon uttryckte det ”hela vägen in i kaklet, igenom kaklet och ut på andra sidan, och se vad som finns där”. Att komma dit är inte enkelt, man måste ha kunskap och erfarenhet för att hantera alla hinder som kan dyka upp på vägen,  för att kunna maxa. Det är väl min andra drivkraft, att lära mig och bli tillräckligt duktig för att kunna spränga gränserna. Att misslyckas för mig är att veta att jag kunde ha gjort bättre utifrån förutsättningarna då. Det jag inte visste då, har jag förhoppningsvis lärt mig och det tar med mig till nästa försök. Det är när man är i kaklet som det gäller att fortsätta, det är ju precis det jag söker, och just då när det börjar kan jag ju inte lägga av,  eller hur? Skulle du göra det?

För att spränga mina gränser i Fotrally krävs det att jag slår mitt gamla rekord. Jag hoppas att deltagarna i år kommer att utmana rekordtiden från förra året, eller allra helst slå rekordet. Men jag anser att det inte är min uppgift att slå mitt rekord, det får någon annan göra. Så ska jag försöka ta tillbaka det i framtiden.

Det här blir antagligen mitt sista inlägg som regerande mästare eftersom mitt beslut alltså är att inte gå i år.

De senaste åren har Fotrally varit #1 bland mina lopp och i princip varje timme jag lagt ner på träning och tävling de senaste åren har varit i syfte att ge utdelning just under rallyt. I år är mitt #1 Lurs Backyard Ultra som går veckan efter Fotrally, ”backyard ultra” påminner faktiskt en hel del om Fotrally: avverka 6,7 km varje timme (i fri fart) tills bara en man och en kvinna återstår. 6,7 km/h låter inte mycket mer än fotrallys 5 men det är det, och det ska bli spännande att se vad farten gör för uthålligheten.

Det har varit fantastisk att ha haft Fotrally som en stor del av mitt liv under fyra år. Fotrally har gett mig så mycket så därför vill jag ge något tillbaka i form av att vara funktionär i år. Så vi ses ändå vid Sjöhistoriska museét på torsdag<3

Fotrally 2015, ca 60 timmar: Baserat på min erfarenhet av att gå 48 timmar så hade jag inte vågat hoppas på att kunna gå 66 timmar runt mälaren, men som tur var formulerade jag aldrig mitt mål i timmar. (Foto: David Hall)

Annons